Tuki Nepals sjukfond 2014

Varje år behandlas ett antal personer i Jyamrung med omnejd på sjukhus med hjälp av Tuki Nepals sjukfond, som alla ni som är sjukfaddrar bidrar till.

Varje år behandlas ett antal personer i Jyamrung med omnejd på sjukhus med hjälp av Tuki Nepals sjukfond, som alla ni som är sjukfaddrar bidrar till. Inriktningen på sjukfonden är att personer med akuta skador eller sjukdomar som bör diagnostiseras och kan behandlas med gott resultat får hjälp. Gränsdragningen är förstås mycket svår – men Tuki Nepal och Tukee Samaj har gemensamt kommit överens om att vi inte kan betala för långvariga cancerbehandlingar, njurbyten eller sjukdomar där chansen att tillfriskna är liten och kostnaderna stora. De begränsade resurser som finns skall istället satsas på barn och sjuka med möjlighet att bli helt friska eller i alla fall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Vi har t ex sagt nej till ett njurbyte för ett spädbarn – av flera andledningar. Först och främst är en sådan här operation vansklig och personen i fråga kommer att behöva livslång behandling. För det andra måste operationen göras i Indien och bara det är ett stort hinder för de flesta nepaleser. Och slutligen pågår det en olaglig handel med organ i Indien varför vi på intet vis vill bli delaktiga i att rädda ett barn på ett annat barns bekostnad. Men det var förstås ett svårt beslut att fatta, liksom att säga nej till en cancersjuk person vars liv kanske skulle kunna förlängas genom behandling. Men Tuki Nepals sjukfond är inte särskilt stor och därför har de båda Tuki-föreningarna beslutat om att endast sponsra behandling av skador och sjukdomar där prognosen är så god att patienten skall bli återställd eller kunna leva ett normalt liv.

Under 2014 var det 13 patienter som fick ta del av sjukfonden, varav 3 små barn. Santosh Dhaunya, 16 månader, fick akut åka ambulans till Kathmandu efter att ha varit sjuk i tyfoidfeber i en vecka. Han var då helt uttorkad och dessutom medicinförgiftad då föräldrarna av oro och okunnighet vandrat runt på 3 olika ställen för att få medicin till sin pojke. Vid framkomsten till sjukhuset konstaterades att han fått i sig flera olika antibiotikum och dessutom i för stora doser.

Santosh Dhaunya, 16 månader

Santosh Dhaunya, 16 månader

Det här är tyvärr inget ovanligt i Nepal. Får man inte den medicin man tror ska hjälpa eller om medicinen inte hjälper omedelbart försöker man med ny medicin på annat ställe och det går alltid att köpa medicin någonstans. Santosh föräldrar tog först sin pojke till sjukstugan men fick då ingen medicin alls utan endast vätskeersättning och en uppmaning om att komma tillbaks nästa dag om pojken inte blivit bättre. Ett vad vi förstår alldeles korrekt förfarande. Men det var medicin föräldrarna trodde skulle hjälpa och då de inte fick denna gick de till ett privat apotek i grannbyn. Och när Santosh inte var frisk nästa dag antog man att medicinen var oduglig och köpte en annan på ett annat ställe.

Det här beteendet handlar förstås om okunskap och en mycket stark övertro på medicin och speciellt då antibiotika. Vi har mött patienter som när de inte fått önskad medicin anklagat sjukstugans personal för att anse att byborna är dumma efter som de inte kan läsa och skriva och därför kan man behandla dem hur som helst.

 

2015-06-19_14-40-01

Sahara Kumal, 15 månader

Sjukstugans personal med Healthassistant Bal Krishna Gurung i spetsen har därför tagit ett initiativ till att utbilda byborna i hygien och medicinkunskap. Tanken är att visa att många sjukdomar kan undvikas eller botas med en bra hygien och att medicin inte enbart är av godo utan kan ställa till mycket problem för såväl den enskilda patienten som på längre sikt för alla. Vi hoppas att detta projekt kommer igång under våren och att vi kan berätta mer om det i ett senare nyhetsbrev. Inom detta område skulle svenska volontärer med sjukvårdsutbildning kunna göra stor nytta som hjälp och stöd till sjukstugans personal som ofta ifrågasätts av patienterna. En svensk läkare eller sjuksköterska ifrågasätts inte alls på samma sätt utan har stor pondus ute på landsbyg-den i Nepal.

De två andra barnen som behandlats med hjälp av sjukfonden har allvarligare sjukdomar och vi får räkna med en betydligt längre behandling som förhoppningsvis kan ge bra resultat.

Lilla Sahara Kumal har varit undernärd under de första 16 månaderna av sitt liv, förmodligen p g a annan sjukdom. Redan vid några månaders ålder träffade Tuki Nepals Birgitta Josefsson från Tuki Nepal henne och bedömde henne som undernärd och sa till föräldrarna att ta henne till sjukhus för vidare undersökning. Så gjordes dock aldrig och då Sahara togs in på sjukhus i november med dubbelsidig lunginflammation och klar undernäring var hon så svag att hon knappt klarade att hålla upp sitt huvud, än mindre vända på sig, krypa eller gå. Hon låg bara på en säng och rosslade när Eva MachLachlan mötte henne i oktober. Nu är lunginflammationen utläkt och det har konstaterats att Sahara dels har ett hjärtfel och förmodligen också Downs symndrom. Vi väntar på resultat från prover som skickats till Indien. Men Sahara har gått upp flera kilo sedan i höstas och sitter nu själv.

Sugam Nepal, 5 år, får blodtransfusion var tredje månad och vi har bett om en noggrannare undersökning om vad som ligger bakom detta.

Den här mannen har obotlig cancer och vårdas hemma av sin hustru. Men sjukstugans personal tittar till honom och hjälper till med sånt som behövs.

Den här mannen har obotlig cancer och vårdas hemma av sin hustru. Men sjukstugans personal tittar till honom och hjälper till med sånt som behövs.

Övriga patienter som behandlats genom Tukis sjukfond har dels haft akuta skador som benbrott, njursten som ope-rerats eller problem som visat sig vara cancer av olika slag. För dessa cancer- patienter går vi en mellanväg och spons-rar dem med den medicin de behöver för att kunna leva så normalt som möjligt så länge som möjligt. För ytterligare några patienter betalar sjukfonden för medicin som antingen är mycket dyr eller svår att få tag i ute på landsbygden. Slutligen har vi en patient med kronisk astma och diabetes som nu fått behandling och medicin och nu kan leva ett betydligt tryggare liv.

Att ha en svår sjukdom som cancer är inte lätt någonstans i världen – men för människor ute på landsbyg-den i Nepal innebär det oftast ett långt lidande hemma utan tillgång till någon hjälp. Tuki Nepal har därför ett par patienter som på egen bekostnad genomgått operation men som nu ligger döende hemma. Sjukstugans personal gör vad de kan för dessa patienter, t ex spolar kateter eller ger viss smärtlindring – men mycket mer än så kan vi tyvärr inte göra.
Tack alla ni som är sjukfaddrar! Era pengar gör stor nytta för enskilda personer i Nepal.
/Ewa Söderberg